Så kan det gå.
Just nu sitter jag och smaskar på morötter dippade i hemgjord guacamole. Så otroligt gott! Riktig vardagslyx :)
Här har ni receptet från matklubben.se som jag utgick ifrån. Jag tog dock lite mindre créme fraiche och bytte ut den hackade chilin mot chilipulver. Jag strödde även lite citronpeppar över det hela. Supergott!
(Väldigt god att ha på knäckemackan också :)
Ingredienser
2 avokado2 pressade eller hackade vitlöksklyftor
Saften från en halv lime
1 dl crème fraiche
3 krm salt
Hackad chili eller cayennepeppar efter smak
1/2 urkärnad och grovt hackad tomat
Gör så här
Njut röran till ditt "favoritsnack", eller till salladen.
Nu ska jag ta och krypa i säng. Men först lite korsord i min älskade Allers!
// ea.
Här kan man vara.
HELT andra bokstäver, och bilder också för den delen.
Det är alltid svårare än man tror.
Aja, fram tills den dag då vi har råd med kvalitetsprylar duger detta bra. Trots att det blir lite extra pill så vet jag att det blir riktigt snyggt när det blir färdigt. Nu ska jag ta en stark kopp kaffe, samla tålamod och fortsätta montera. Wish me luck!
Söndag skulle man kunna kalla det.
Jag har faktiskt hunnit med att göra lite nytta idag (redan). Vi ska ju iväg till Jysk idag igen och fixa sängborden, så jag har nu mätt fönstren i vardagsrummet och i köket så att vi kanske kan ordna gardiner dit samtidigt, när vi ändå är där. Jag har även listat ut hur i hela friden man bär sig åt för att få ner spotlight-lamporna från där de sitter, och det visade sig inte vara så svårt, så nu kan vi även köpa nya spotisar till toaletten.
Nedan ser ni bild på nattduksborden som, förhoppningsvis, följer med oss hem idag.
I will find solace in the gentle arms of sleep.
Kvällen har ägnats åt lugn och ro. Eller i alla fall ett försök till lugn och ro. Jag känner mig så stressad att jag inte vet vad. Men ändå förmår jag mig inte att göra något, då jag hela tiden tänker på hur stressad jag är och på så sätt inte kan få in något annat i huvudet. Jag är ett klumpigt problem för tillfället. Inget annat än ett korkat klumpigt problem.
Jag har ingen aning om hur jag tar mig ur dessa onda cirklar, men på något sätt lyckas jag alltid få ut en fot och sen följer resten med. Jag söker just nu med ljus och lykta efter ett hål att köra ut foten igenom. Absolut högsta prioritet är att komma ur denna hemska överfallande känsla. Vi lever faktiskt på 2000-talet och har inte all tid i världen.
Det är mycket att tänka på nu. Mycket händer, och många förändringar hälsar på. Mycket nytt, mycket gammalt. Allt förenas i en svart sörja som jag inte har någon som helst kontroll över. Men jag har inte tappat hoppet. Inte än. Det ligger längst ner i min ficka och väntar på att fyllas med verklighet.
Jag ska gå och lägga mig nu innan väggarna faller över mig. Imorgon hälsar vi en ny dag välkommen. Förhoppningsvis en bättre sådan.
This is what we do.
Klockan är redan åtta på kvällen. Jag förstår inte vart all tid tar vägen?
Men även om tiden har flugit förbi alldeles för snabbt har jag ändå hunnit med att göra lite nytta idag. Först åt gubben och jag en stor lördagsfrukost (stora helgfrukostar är det bästa jag vet), sen åkte vi till Jysk och kikade lite. Vi hittade en väldans snygg hylla, som vi tänkte köpa och ha som tv-bänk, då tvn för tillfället står på vårt gamla vardagsrumsbord. Men nu när vi faktiskt hittat en hylla som vi båda tyckte var jäkligt snygg, ja vad säger damen i kassan då? Jo, det exemplaret som står i butiken är det enda vi har. Yeha! Så det blev ingen tv-bänk.
Men för att vi inte skulle gå tomhänta därifrån köpte vi tre korgar till badrummet (som förövrigt matchar våran tvättkorg), ett tvål-och-tandborst-mugg-set och även ett nyckelskåp (se bilderna nedan). Vi hittade även två nattduksbord som såg riktigt trevliga ut, så det blir eventuellt ett besök till imorgon för att köpa dem. Det skulle göra otroligt mycket i vårat sovrum om vi fick in ett par riktiga nattduksbord. Just nu har vi ett par tillfälliga, en flyttkartong på var sida av sängen - inte så snyggt :P.
Ge dem något att hänga i julgranen
Som ni säkert alla vet så är det fredag idag. Och jag ska nämna en nackdel med att läsa på distans. Helgen blir inte densamma som när man går i "vanlig" skola. I och med att man gör allt skolarbete hemifrån, har tillgång till allt hemma och alltid kan plugga, så blir det aldrig riktigt att man får komma hem. Man hamnar i ett mellanting. Man är inte riktigt i skolan, men man är inte riktigt hemma heller. Hänger ni med på hur jag menar?
Men, det är nog den enda nackdelen jag kan komma på. Så länge man har disciplin och socialt umgänge, utöver skolan, så är distansstudier det grymmaste som finns! Tänk att kunna bestämma över dagen precis som du vill? Slippa sitta och somna i skolbänken och få hispen för att du inte kommer ihåg vad läraren har sagt. Tänk på vilken förberedelse det är inför livet, med hela det ansvaret för dina studier.
Jämför det ansvar man får ta i en platsgymnasieskola och det ansvar man får ta på ett distansgymnasium. I gymnasieskolan på plats har du hela tiden en lärare som ser till att du lämnar in uppgifter i tid, som håller koll på att du är i skolan osv.. Vid ett distansgymnasium lägger du upp ditt schema precis hur du vill, det är du som håller kontakt med lärarna ( inte tvärtom), ingen annan än du själv ser till att du får in uppgifterna. Det är ditt eget ansvar.
När man kommer från gymnasiet till högskolan går man nog ofta in med förväntningen att högskolan är en fortsättning på gymnasiet. Visst är det en fortsättning, men studiesättet och upplägget är helt annorlunda. Det är upp till dig att få tag i den information och de böcker som krävs. Det är väldigt mycket upp till dig. Väldigt mycket eget ansvar. Något som jag tror att ungdomarna idag skulle ha otroligt god nytta av om de fick lära sig att ta. Jag tror att det är vanligt att det faller på det. Den bristande förberedelsen inför högskole/universitetsstudier.
Låt eleverna ta eget ansvar. Nu!
C'est la vie.
Nu är planen att jag ska köra igång med dagens studier. Först ut står ett uppdrag i geografi A. Och innan jag kör igång med det vill jag bara säga att jag tycker att vi lär oss så mycket onödigt! Studierna breder ut sig på minst en fjärdedel utav våra liv, och inte ens hälften utav det vi lär oss får vi användning för. När under hela i min ekonomkarriär kommer det att vara viktigt att jag har klart för mig sambandet mellan ett grundämne, ett minreal och en bergart?
Jag säger inte att allt vi lär oss i t.ex. geofrafi är onödigt, men det borde väl gå att komprimera och sålla ut lite? Skala av geografikursen några poäng och lägg till en 50poängskurs i personlig säkerhet istället. Förbered ungdomarna inför livet, och försök gärna att lär dem att ta EGET ansvar. De kommer inte att klara sig länge i livet annars.
Jag får nog ta och skriva ett lite längre inlägg om detta någon dag snart. Jag känner att tiden rinner iväg nu.
Au revoir!
I bet you like it.
Mer om passet. Vi körde ju pulsspinning igår, något som kanske är okänt för de flesta? Det hörs kanske på namnet på ett ungefär vad man gör, men jag tänkte gå in lite närmare på det. Ifall någon skulle vara lite nyfiken ;)
Alla som vill får ta på sig ett pulsband. Man ställer in sin maxpuls i en dator ( har man inte koll på sin maxpuls får man prova sig fram, det är sällan man prickar rätt direkt. Men är du osäker, prata med instruktören Han/hon hjälper dig mer än gärna) Med hjälp av pulsbandet kan man se sin puls på en stor projektorduk längre fram i salen. Alla pulsband är numrerade så att man vet vilken pulsklocka-ikon som är ens egen. När allt är inställt är det bara att hoppa upp på cykeln och börja passet.
Pulsklockan man håller koll på under hela passet består av fem fält i olika färger. Instruktören kommer genom hela passet att vägleda er genom dessa fält och säga vart ni på ett ungefär ska ligga.
Vitt fält, ska inte vara ansträngande alls.
Blått, då börjar man få upp värmen.
Grönt, ska kännas måttligt ansträngande.
Gult, då är det jobbigt, benen känns och det flåsas ordentligt.
Rött, då är det så att man trillar av sadeln i princip ( röda fältet är man bara uppe och tangerar vid, om man vill, då det inte går att ligga i över 90 % av maxpuls någon längre stund.)
Visst låter det lockande? ;)
It's tough and it's good.
Nu tror jag bestämt att jag ska göra lite havregrynsgröt. Magen kurrar, och jag avskyr att gå och lägga mig hungrig! Så det får bli att sitta uppe en stund till, äta lite, smälta maten och sen kura ner sig under det gosiga täcket och nana. Hoppas på att min hemska huvudvärk ska gå över snart. Den kom som en blixt tidigare idag, och har inte släppt trots två glas bamyl. Jag känner hur hypokondrikerjaget börjar krypa uppför ryggraden..
Nep, nu blir det gröt! Ha det gott!
// ea.
A running cup of coffee..
För övrigt så har jag jäkligt ont i magen och ryggen. Det svartnar för ögonen emellanåt. Ibland avskyr jag att vara tjej. Och det värsta som finns är när killar klagar på att de blir så dåliga när de är förkylda. Hur ofta är de förkylda? Jämför det med de flesta tjejer som har mensvärk sju dagar VARJE månad i FYRTIO år, och som även ska föda barn på det (om man nu vill ha barn). Det vore nästan värt att bli gravid bara för att slippa ha mens under nio månader. Vore det inte så elakt mot ungen (att föda den till en värld där mamman inte har fast arbete och rullande ekonomi) skulle det kanske kunna vara ett tänkbart alternativ.
( Till er som råkar läsa min blogg: Ta det med en nypa salt. 80% av mig består av ironi)
Visst ser det lockande ut? Från Kroatien när jag var där 07. Lite sol och värme hade inte suttit fel just nu..
This is my night.
Jag har precis tittat på Navy CIS och tagit en kopp te. Ett mycket skönt sätt att varva ner. Imorgon kväll är planen att gå på yogapass, och att även få med gubben. Det ska dock inte vara några problem då han har lagt över all träning och kost i mina händer, så mina händer är absolut fria vad gäller träning och mat. Dock har han satt gränsen vid aerobics (och fisk!). När rörelserna något sånär börjar likna dans, då är det inte okej :P.
Nu blir det nog sängen för min del. Jag ser ingen direkt anledning att sitta uppe då det ändå inte finns något att göra. I och för sig kanske jag ska googla lite på tvättmaskin och TV-bänk? Vi är ju faktiskt i ganska stort behov av båda grejorna (om nu grejorna räknas som ett ord? :P). Ja, så får det bli. Först googling, sen sängen.
Nattinatt!
"Du har MVG:t som i en ask"
Nu ska jag ta och ställa mig vid spisen och laga haitigryta. Väldans god och nyttig gryta.
...
This is my pain.
Det var tungt att ta sig upp ur sängen idag. Och då menar jag tungt. Gubben och jag var på gymmet i tre timmar igår. Och de tunga knäböjen och utfallen sitter definitivt kvar i benen idag! Hujeda mig.. Jag som hade tänkt gå på pulsspinning idag.. Vi får väl se hur hurtig jag är senare, men just nu känns det som att vara hemma är en god idé. Man vill ju heller inte bryta ner de stackars musklerna..
I alla fall så sitter jag här och äter frukost, laddar upp inför dagens plugg. Äggröra står på menyn idag. Både gott, snabbt och enkelt, precis som det ska vara. Ägg innehåller även fullvärdigt protein. Om du vill veta varför det är viktigt att få i sig ordentligt med protein, gå in HÄR.
Nu blir det till att koka lite kaffe och komma igång. Jag har nämligen muntlig examination i Psykologi A idag, så nu måste jag ta och gå igenom hela kursen och se så att jag kan allt, *nervös*. Önska mig lycka till!
Vi syns!
// ea.
Tågresan
Roger springer med andan i halsen mot spår tre. Han tittar hastigt på sitt armbandsur, som han i all hast spänt åt så hårt runt hans knubbiga handled att handen börjar blåna, i hopp om att tiden ska vara på hans sida, vilket den turligt nog är. Han saktar ner för att andas ut och hör då ett plötsligt brak. Roger känner hur handtaget till resväskan ger vika och ser hur hans tidigare så noga vikta packning fyller upp den våta och novemberkalla marken på perrongen.
"Det var då satan vad detta liv ska vara jävligt! Att det alltid ska gå åt fanders!" tänker han rasande för sig själv då han så smidigt som möjligt plockar upp finbyxor och skjortor, som numera såg ut som något inte ens en uteliggare skulle klä sig i, från marken.
- Oj, din stackare. Jag ska hjälpa dig!
Ett klarblått ögonpar möter Rogers och han tycker sig för en sekund höra fåglar kvittra och en vacker symfoni spelas bakom sig. En kvinna i Rogers ålder böjer sig ner och samlar ihop den resterande packningen. Roger fryser till is ett ögonblick och kan inte ta ögonen ifrån kvinnan, som definitivt representerar ordsamlingen "att åldras med stil". Hans blick fastnar på de silverfärgade slingor av hår som bångstyrigt valt att skilja sig från det i övrigt pedant friserade hårsvallet, för att lägga sig över det ena av hennes två blå erfarna ögon. Roger, förvånad över den välvilliga själen till dam, ställer sig upp och sträcker fram handen för att tacka, men drar snabbt tillbaka handen då han kommer på sig själv med att fortfarande stå med finkalsongerna i näven.
- Tack. Tack så hemskt mycket, säger han generat och fortsätter mot tåget.
Väl inne på tåget, fortfarande irriterad över den tidigare incidenten, letar Roger efter en tom plats och svär under tiden över både väskor och folk som står i vägen. Efter en stunds promenerande, som mer påminner om ett försök att ta sig igenom en hinderbana, genom tåget hittar han till slut ett ledigt säte långt ifrån allt stoj. Han ser sig omkring och konstaterar att det enda som skulle kunna störa honom är den äldre man som ser aningen snarkbenägen ut, tre säten längre bak. Han slår sig ned i det dammiga sätet vid fönstret och andas ut. Han lutar huvudet mot fönstret och känner det sköna, kalla och hårda mot pannan. Ser ut över den kalla, våta och grusiga perrongen, där hans packning bara en liten stund tidigare vällt ut och blottat sig. Någon knackar på hans axel och Roger, som inte är på humör att bli störd, vänder sitt arga ansikte mot personen men ändrar snabbt skepnad då han ser vem det är.
- Är det ledigt här?
Ett par välbekant blått ögonpar, varav det ena ögat till hälften täckt av en vit hårslinga, ser vänligt på honom i väntan på svar. Roger nickar igenkännande och känner hur han sakta smälter inombords.
- Ja, det är det, säger Roger och ler med båda tandraderna.
Den undersköna dam i silvergrått hår, som tidigare hjälpt honom med packningen, ler tacksamt mot honom och slår sig ner bredvid.
Roger vänder sig hastigt om och speglar sig i fönsterglaset. Han försöker att ignorera magen som ökat lite väl många centimeter i omkrets de senaste åren, och väljer att dra fingrarna som en kam genom det lilla som är kvar av det grå håret på hjässan. "Det blir nog bra" säger han tyst till sig själv och vänder sig om mot de blå erfarna ögonen och ler ännu en gång.
Roger vaknar med ett ryck och ser sig omkring. "Hur länge har jag sovit? Har jag missat min station?" undrar Roger förvirrat för sig själv. Damen bredvid tittar upp ur sin bok, märker av hans förvirrning och lägger lugnt handen på hans axel.
- Du kan vara lugn. Vi har inte stannat vid någon station än, säger hon lika vänligt som vid incidenten med resväskan.
De erfarna ögonen letar sig tillbaka till boken och fortsätter att läsa. Roger lägger märke till att hon har satt upp den silvriga slinga som tidigare täckte hennes ena öga, med en hårnål. Roger tittar på omslaget till boken hon läser, som pryds av en till synes späd och blek flicka. Bakom henne står en folkmassa med egendomliga ansiktsuttryck.
- Den är jättebra. Den handlar om en hemlös flicka som är trött på sitt liv och söker förändring, säger damen som märkt av Rogers analyserande blick.
- Förlåt, säger Roger och känner sig klumpig, det var inte meningen att stirra.
- Ingen fara. Den är så bra att den är värd att stirra på, skrattar damen så att alla hennes tänder syns och ljudet av skrattet vandrar rakt in i bröstet på Roger och värmer honom.
Hon skrattar som ett barn, tänker Roger. Inte bokstavligt, men ärligheten i skrattet är lika äkta som i ett barns.
Roger ler och vänder sig mot fönstret igen. Han hoppar i nästa sekund till av rösten i högtalarna.
- Nästa station Katrineholm. Katrineholm nästa.
Damen bredvid reser sig och börjar plocka ihop sina saker. Roger kommer på sig själv med att känna sig sorgsen då den fagra damen drar på sig jackan, men försöker vifta bort det och vänder sig mot fönstret igen. Han tänker tillbaka på hur trevlig och snäll kvinnan varit under dagen. Det minsta han kan göra är ju att säga adjö och tacka för en trevlig tågresa. Roger vänder sig om och ska precis uttala den välformulerade meningen han övat på de senaste sekunderna, men möts av ett tomt och dammigt säte. Eller, inte ett helt tomt säte. Hans blick möts av den späda och bleka flickan på omslaget av damens bok. Han tar boken i handen och ser sig om i tåget. Hon syns inte till. Roger vänder sig om och tittar ut genom fönstret. Där står den vackert åldrade kvinnan, som med ett leende hjälpte honom att samla ihop hans packning tidigare under dagen, på perrongen. Roger skyndar ut från tåget och springer efter det silvergråa hårsvallet.
- Ursäkta, damen. Du glömde din b...
Roger hinner inte säga något mer förrän han hör tåget bakom sig rulla iväg. Han springer efter så snabbt hans relativt korta och rultiga kropp klarar av, men det är redan för sent. Roger känner hur den tidigare irritationen och frustrationen kryper i kroppen på honom och han svär en lång ramsa om tåget, livet och allt annat där emellan.
Någon lägger handen på hans axel.
- Tack. Aldrig har någon gjort något så fint för mig, säger kvinnan och ser på honom med sina blå erfarna ögon. Roger känner hur han lugnar ner sig en aning och mumlar generat till svar.
- Inte?
Hon skakar på huvudet och skrattar lika ärligt som innan.
- Jag antar att du inte har så mycket för dig nu, säger hon lite retsamt och nickar mot tåget som knappt längre går att se.
- Följ med mig. Jag bjuder på fika!
Roger ler och skrattar till svar. Frustrationen är som bortblåst och det gör ingenting att hela hans packning är på väg till andra sidan Sverige." Livet kanske inte är så jävligt trots allt", tänker Roger och skrattar, lika ärligt som damen.
http://yamipanda.blogspot.com/2009/06/var-ska-vi-fa-roka-egentligen.html
Jag tittade runt lite bland olika bloggar och fann att just rökning är ett hett debattämne just nu. Förbud eller inte förbud? Det senaste inlägget jag läste (som jag har länkat ovan) var skrivet av en rökare.
Hon nämner att Aftonbladet har gjort en undersökning (som man, precis som opinionsmätningarna, ska ta med en nypa salt) om hur många som är positivt inställda till rökförbud på uteserveringar. Resulatet var 73 % som var positivt inställda till förbudet, något som upprör bloggaren.
"Jävla gnällspikar" skriver hon, och undrar vart man ska röka om varken utomhus eller inomhus. Hon nämner passiv rökning och att bilar ändå spyr ut så mycket avgaser och menar att det inte spelar någon roll om några personer i ens närhet röker då det redan cirkulerar gift i luften. Hon avfärdar argument om att cigarettrök luktar illa med motargument som skrikande barn, obekväma stolar och ingen gratis påtår, sådant som hon irriterar sig på när hon är på restaurang.
Hennes förslag är att ägarna själva bestämmer vad som är tillåtet i rökväg på deras servering och lämna lagstiftning utanför.
Jag håller med om att lagstiftning är lite väl grovt, men hennes argument till varför rökare ska få röka fritt på uteserveringar är alldeles för vaga för min del. För det första så skadar varken barn, obekväma stolar eller en påtår för tre kronor någon. Passiv rökning har vid forskning bevisats vara farligare än att röka själv. Och för det andra så gör det visst skillnad på om några få personer röker i ens närvaro, trots avgaser från bilar.
Jag tycker inte att ett förbud ska vara nödvändigt, utan snarare respekt och sunt förnuft hos rökare. Eller ska vi icke-rökare behöva trängas inomhus, bara för att vi inte vill tjära ner våra lungor eller stinka krog efter en fika på stan med väninnan? Och om vi sätter oss utomhus är det då vi som ska flytta på oss om det slår sig ner en man bredvid oss med en bolmande cancerpinne mellan fingrarna?
Rökning skadar andra, vare sig man vill eller ej. Och så länge rökning är tillåtet är det upp till rökarna att bestämma hur mycket skada de vill orsaka.
Det är okej att kalla mig plugghäst.
Jag förstår nu hur mycket jag har saknat yogan! Var på ett pass nu på morgonen, och jag hade helt glömt bort hur skönt det är. Jag ville aldrig att passet skulle ta slut. Det borde ha varit fem timmar långt, istället för en timme.. Jag känner mig definitivt redo för den hårda dag som nu väntar. Och jag vet exakt vad jag kommer att göra varje måndagsmorgon kl. 07.30 i ett år framåt. Yoga.
Nu står första kaffekoppen färdig bredvid mig, och jag är redo för en fullspäckad dag. Dagen kommer att bestå av plugg, plugg, plugg och ett gympass med gubben. Anledningen till att det står så mycket plugg på schemat är att jag måste läsa 800 poäng (gymnasiepoäng, inte högskolepoäng :P) denna höst. Hamnade lite efter förra året då jag skulle vara så petnoga med varje uppdrag.. Så det får jag ta igen nu! Gasen i botten!
Denna vecka sammanfattad i studier:
- Två uppdrag i Svenska A
- Ett uppdrag i Geografi A
- Muntlig examination i Psykologi A (tentamen)
Lets go!
// ea.
I'm waiting for someting.
Att man aldrig lär sig att hoppa i säng tidigt när man ska upp tidigt dagen efter? Fast igår skyller jag på att tiden sprang ifrån mig. Precis som den alltid gör. Tiden räcker inte till. Det borde gå två dygn på ett dygn, då kanske det skulle börja likna något.
Idag står säkerhetsutbildning hos Friskis och Svettis på schemat, och även fotografering för oss nya funktionärer. Det är även anledningen till att jag går upp såhär tidigt på en söndag. Hade jag fått bestämma hade dagen inte börjat förrän vid ett eller så...
Nu blir det hinkvis med kaffe, så att jag kan hålla mig fokuserad. Solen lyser faktiskt med sin NÄRVARO idag, så det blir nog till att hinka kaffe på balkongen. Mysigt!
(Jag är förresten väldigt sugen på att åka till Liseberg, mysiga Liseberg.)
Liseberg, försommaren 2007
It's to late to apologize.
I'm pleased.
De blev faktiskt riktigt snygga! Jag är nöjd. Vill att de ska torka på stört så att jag kan ställa upp dem någonstans i lägenheten ;)
Tomorrow I will complain, but not today.
Det gör ont, men går ändå..
Jag bor på näst översta våningen i ett femvåningshus, räknat inklusive källare och vind. Jag har tvättid från 14.00 till 21.00 idag. Tvättstugan ligger i källaren. Jag körde ett stenhårt benpass igår.
Behöver jag säga något mer?
Uhh..
Aja, inget negativt som inte har något gott med sig. Vår tvättkorg är nu tom igen, så att man kan använda den. Sen är den ju väldigt snygg, och det är ju också positivt. *ler*
Just nu
I'm no superman.
Idag tog jag en efterlängtad sovmorgon. Känslan av att vakna av sig själv är så himla mysig! Det blev även frukost framför Scrubs, som så passande gick på TV en kvart efter att jag gått upp. Tänk om livet kunde klaffa så bra jämt! Vad enkelt allt skulle vara då.
Men antagligen får vi något gott ur de knepiga situationer livet ganska ofta försätter oss i, även om man kanske inte märker det. Tålamod får man i alla fall, det har jag så att det räcker och blir över.
Nu blir det en kopp kaffe och, självklart, en bit av kladdkakan som jag gjorde igår, som blev faktiskt förvånansvärt bra för att vara gjord av mig. Just kladdkaka har jag svårt för att göra bra. Det mesta, utom kladdkaka, brukar bli lyckat i mitt kök, så det var en glädjens dag igår när även den blev bra!
This is my soul.
Nu tänkte jag vara lite busig och baka kladdkaka. Det var alldeles för längesen en sådan underbar kaka skapades i vårt kök, och jag är faktiskt väldigt sugen om jag får säga det själv. Det är ju faktiskt fredag! Jag som otroligt sällan dricker alkohol måste ju få i mig mina fulkalorier på annat sätt ;)
Kladdkaka är nyttigt för själen. Och med de orden pallrar jag mig ut i köket.
Ha det!
// ea.
It feels good, at least when it's done.
Uppvärmning
Crosstrainer: 10 min.
Ben
Benspark: 10x3
Liggande bencurl : 10x3
Benpress: 10x3
Vadpress: 10x3
Stability Ball Squat mot vägg: 15x3
Rygg
Hypersträck: 20x3
Mage
Raka situps: 10x3
Plankan: 2x60 sek.
I viktväg kör jag så tungt jag bara kan. Det ska bränna i benen redan innan första setet är färdigt ;)
Nu ska jag ta och göra iordning lite här hemma. Det är underligt, men det tar bara några minuter efter att man har städat - så ser det ut som en rövarkula igen!
So long!
// ea.
En helt vanlig morgon i spökstaden.
Jag ligger just i startgroparna för att gå till gymmet. Och även hämta ut mina F&S-kläder som jag ska värda i. Denna höst ska jag nämligen göra karriär som värd hos Friskis och Svettis. Det ska bli otroligt roligt och givande. Jag stormtrivs redan, och jag har inte ens börjat än. Det måste ju betyda att det är bra?
Tänkte att jag ska börja utforma ett gymprogram. Det känns lite halvdant att gå ner till gymmet och bara köra som man känner blir bra. Nej, jag vill ha struktur och resultat! Jag ska dela upp de olika muskelgrupperna på olika dagar, så att man orkar mer och inte klumpkör. Idag blir det ben.
Bloggdesignen ska det även tas tag i idag. Som ni ser har jag inte rört den än. Den ser mer klinisk ut än ett sjukhus, och det är illa. Så ikväll blir det till att sitta i Photoshop, och det inte mig emot. Även om jag egentligen borde plugga, så behöver jag faktiskt mer en stund då jag gör något som jag tycker om. Det är ju faktiskt fredag.
Nej, nu ska jag packa färdigt väskan. Jag återkommer lite senare med uppdatering om vad jag körde på gymmet!
Ha det gött!
/ea.
Godmorgon skulle man kunna säga.
Denna blogg startas i skolsyfte. Eftersom att jag läser på distans så vill lärarna väldigt gärna att man publicerar sitt uppdrag i en blogg, så jag får ju ställa upp på det.
Erkänn, det är lite roligt att se att det här med bloggar har brett ut sig likt pesten. Fast det är lite trevligare med bloggar än pesten dock.
Men att man faktiskt förväntas ha en blogg idag är lite småkul. Eller ja, egentligen lite skrämmande. Men mest kul.
Vi syns och hörs!
// Ea.
