• Hur påverkades Sverige och den svenska utrikespolitiken under världskrigen?
• Vilka var orsakerna till det kalla kriget?
• Försök att så detaljerat som du kan redogöra för orsakerna till kriget i det forna Jugoslavien i början av 1990 talet.

Let's get started!

Idag är det lördag och det ska gubben och jag fira med bio! Har inte varit på bio på något år, så det ska bli himla roligt! Jag är som ett barn på julafton :P. 2012 ska vi se. Den verkar vara en riktig biofilm med mycket mycket ljud och bild.

Nu har jag ätit frukost framför "How I met your mother". En mycket bra start på denna gråa fredag. Gårdagens sena läggdags hänger tungt i ögonlocken, men det ska nog gå ändå. I eftermiddag väntar veckans höjdpunkt - värdpass på Friskis. Och efter det blir det gym tillsammans med gubben.


Ska ta och knåpa ihop ett mail till min handledare i historia. Det är en fråga på uppdraget som jag skulle behöva veta omfattningen på. Och vilken del frågan faktiskt syftar på. Tråkigt nog är många av frågorna på uppdragen ganska dumt formulerade, så jag tänkte att jag skulle dubbelkolla denna fråga så att jag kan skicka in uppdraget.

Ett kokt ägg med en klick Kalles Randiga på står bredvid mig. Mmm, gott! Jag är inte så glad i kaviar egentligen, men KR fungerar utmärkt. Den är så mild och "barnslig", så den passar perfekt. Man slipper den där starka och beska delen utav kaviaren. Fina grejor :)




Dagen i punktform:

• Historiaplugg
  
• Fika med vän
  
• Historiaplugg
  
• Laga mat
  
• Ev. träning
  
• Historiaplugg

Nu ska jag klämma i mig ett ägg till och efter det väntar historiaboken och en kopp te (som inte smakar lakrits)..

En kopp te i handen och lugnet börjar stilla falla över mig igen. Skönt. Har varit iväg och storhandlat, varit på MIO med gubben för att byta mittsektionen till våra fåtöljer som var trasig och tagit en svängom på Apoteket. Nu ska jag ta tag i lite plugg innan det blir dags för sängen.


Ett djupt andetag, sen är det bara att sätta igång.. Jag ska bita tag i följderna av att Jean Baptiste Bernadotte blev kung i Sverige. Woho! :D (*ironi*)

Idag ska här lagas köttbullar. Fruktansvärt goda köttbullar!



Mitt bästa recept på köttbullar:

Blanda ströbröd( eller havregryn), potatismjöl och mjölk eller vatten. Låt det svälla minst 10 minuter. Lägg i färs och salt och blanda väl. Rör sedan ner ägg, peppar, soja och lök. Allt ska bara vara väl blandat, arbetas färsen för mycket blir den seg.

Forma färsen med händerna till stora eller små jämna bullar. Skölj emellanåt händerna i vatten. Lägg bullarna på vattensköljt skärbräde. Låt fettet bli ljusbrunt i en stekpanna. Lägg i köttbullarna, inte för många åt gången.

Är det inte lite irriterande när man behöver en penna och vet att man hade en penna i handen alldeles nyss, men att den då är borta? 


Föutom pennproblet är allt lugnt. Gubben och jag rullade hem till Eskilstuna igår kväll efter födelsedagsfirande och umgänge med släkten. Idag spenderas tiden på att fixa iordning lägenheten, diska och tvätta, och så.


Ikväll ska jag vikariera åt en kollega på friskis, så det blir till att studsa dit ner i eftermiddag och värda. När hon ringde tidigare idag och frågade om jag kunde hoppa in ikväll tänkte jag inte ens på om jag kunde eller ej, utan sa ja direkt. Det är väl ett ganska svenskt problem det där med att aldrig säga nej.. Nu hade jag ju turen med mig så pass att jag inte har någonting för mig ikväll, men det där med att säga nej är nog något man borde lära sig. Det kan ju vara ganska användbart :). Dubbelbokning och en ännu lägre självkänsla kan det ju resultera i, och det är ingen höjdare.

Nu ska jag ta och skriva handlingslista inför den kommande storhandlingen.

Jag är numera arton år gammal. Känns inte så märkvärdigt än och kommer väl inte kännas så heller, inte fysiskt i alla fall. Det underlättar en hel del att vara myndig och få bestämma över sig själv, speciellt när man inte bor hemma hos sina föräldrar.


Igår var vi ute och bowlade och drack gott. Det var en mycket trevlig kväll som tydligen tagit väldigt hårt på de andra. De somnade alla tre på utspridda platser i lägenheten efter att vi klämt i oss lite mat tidigare idag. Jag är alltså ensam vaken. Denna ensamma stund tillbringar jag framför datorn tillsammans med en påse sursockrade bilar som smakar gött.


Angående resultatet på bowlingen kan jag nämna att jag i alla fall inte kom sist. Mer än så vill jag inte avslöja :P.



Nu ska jag se till att få lite "vuxengrejor" gjort innan sambon och jag brummar tillbaka till Eskilstuna.

Mörkret svepte över Trollhättan för många timmar sedan. Med andra ord: det är sent. Sängen (=soffan, nu när jag är hos syster på besök) står nära i tid, men innan den får min uppmärksamhet ska jag packa väskan inför morgondagens natt som kommer att tillbringas hos farmor och farfar.


Idag har syster och jag gjort hallonkolor. Hallonkolor som smakade smask :). Ska ta och skriva in receptet någon dag framöver, men just nu är klockan alldeles för mycket för att jag ska klara av att skriva ner ett recept som går att läsa :P.


Sov gott, kära vänner.

Wohoooo! Det är så roligt att plugga när man inte är motiverad! :D


*ironi*


Men faktiskt så går det bättre än jag hade väntat, och det tackar vi för!



Jag sitter här och funderar på om jag ska försöka att kopiera över lite recept från min matblogg. Känns lite onödigt att sitta med två bloggar. Det blir så lätt att den ena försummas. Sen såg jag även att headern har försvunnit från matbloggen. Skumt. Det är helt enkelt meningen att jag ska flytta över hela min verksamhet hit :)

Sitter hos syster i Trollhättan. Vi har myst med glögg, kex och ost. Och självklart har vi tittat fotbollsgalan med vårat älskade Kent som avslutning.

Veckan är relativt fullspäckad, med plugg och andra ärenden inför helgen. Helgens planer har även de blivit något redigerade. Istället för att gå till Backstage på kvällen efter kalas/handarbetsdag på lördag har vi istället bokat en bowlingbana på lördagskvällen. Syster, hennes sambo, jag och min älskade gubbe. Så får vi göra något roligt samtidigt som vi umgås, vilket blivit alldeles för sällan den senaste tiden. Efter det får vi se om vi pyser in någon annanstans och smuttar på en öl. Det lämnar vi öppet. Men känner jag mig själv rätt så är nog en bowlingrunda med "familjen" ett ganska lagom avslut på en fullspäckad vecka.. Jag menar, jag spenderar vanligen mina lördagskvällar i Allers korsordsbilaga. Det säger väl en del..

Jag ska ta och se över planeringen. Varför måste tiden försvinna hela tiden?

Under kvällen igår mottog vi omvälvande nyheter. Regementets dag i Skövde (som vi skulle gå på på lördag, då sambons brorsa gör lumpen där) är inställt på grund av utbrott av influensa A, alltså svininfluensa. Grabbarna sitter i karantän, så trippen till Tidaholm blir inte av. Istället tar jag ensam tåget ner till Falköping, där jag blir hämtad, imorgon eftermiddag.


Jag försöker nu att smälta förändringen (jag ogillar spontana oplanerade händelser :P) och komma på vad jag ska hinna få gjort innan jag åker. Det finns ingen som helst struktur i min packningslista, som jag inte ens har skrivit.. Men en näve trosor, något par med brallor och någon tröja ska väl duga. Mina übersnygga leggins som har pajat i grenen får också hänga med, i sällskap av en tunika.


Om några timmar ska jag träffa min lakritsstång Jenny och ta en kopp te som INTE smakar lakrits.



Nedan ser vi en bild på mig och min syster, sommaren 2007, när vi skulle kika på Backyard Babies på Liseberg.

Roger springer med andan i halsen mot spår tre. Han tittar hastigt på sitt armbandsur, som han i all hast spänt åt så hårt runt hans knubbiga handled att handen börjar blåna, i hopp om att tiden ska vara på hans sida, vilket den turligt nog är. Han saktar ner för att andas ut och hör då ett plötsligt brak. Roger känner hur handtaget till resväskan ger vika och ser hur hans tidigare så noga vikta packning fyller upp den våta och novemberkalla marken på perrongen.
”Det var då satan vad detta liv ska vara jävligt! Att det alltid ska gå åt fanders!” tänker han rasande för sig själv då han så smidigt som möjligt plockar upp finbyxor och skjortor, som numera såg ut som något inte ens en uteliggare skulle klä sig i, från marken.
- Oj, din stackare. Jag ska hjälpa dig!
Ett klarblått ögonpar möter Rogers och han tycker sig för en sekund höra fåglar kvittra och en vacker symfoni spelas bakom sig. En kvinna i Rogers ålder böjer sig ner och samlar ihop den resterande packningen. Roger fryser till is ett ögonblick och kan inte ta ögonen ifrån kvinnan, som definitivt representerar ordsamlingen ”att åldras med stil”.  Hans blick fastnar på de silverfärgade slingor av hår som bångstyrigt valt att skilja sig från det i övrigt pedant friserade hårsvallet, för att lägga sig över det ena av hennes två blå erfarna ögon. Roger, förvånad över den välvilliga själen till dam, ställer sig upp och sträcker fram handen för att tacka, men drar snabbt tillbaka den då han kommer på sig själv med att fortfarande stå med finkalsongerna i handen
- Tack. Tack så hemskt mycket, säger han med avvikande blick och rosande kinder då han nervöst kliar sig i det gråspräckliga skägget samtidigt som hans knubbiga ben, med korta steg, småspringer vidare mot tåget.

Väl inne på tåget, fortfarande irriterad över den tidigare incidenten, letar Roger efter en tom sittplats och svär under tiden över både väskor och folk som står i vägen. Efter en stunds promenerande, som mer påminner om ett försök att ta sig igenom en hinderbana, genom tåget hittar han till slut ett ledigt säte långt ifrån allt stoj. Han ser sig omkring och konstaterar att det enda som skulle kunna störa honom är den äldre man som ser aningen snarkbenägen ut, tre säten längre bak. Han slår sig ned i det slitna sätet vid fönstret och andas ut. Damm från sätet flyr i panik och rusar runt i kupén när Rogers tunga kropp dunsar ner i sätet likt en mattpiska.  Han lutar huvudet mot fönstret och känner det sköna, kalla och hårda glaset mot sin panna. Ser ut över den kalla, våta och grusiga perrongen, där hans packning bara en liten stund tidigare vällt ut och blottat sig. Någon knackar på hans axel och Roger, som inte är på humör att bli störd, vänder sitt arga ansikte mot personen men ändrar snabbt skepnad då han ser vem det är.
- Är det ledigt här?
Ett välbekant blått ögonpar, varav det ena ögat till hälften täckt av en vit hårslinga, ser vänligt på honom i väntan på svar. Roger nickar igenkännande och känner hur han sakta smälter inombords.
- Ja, det är det, säger Roger och ler med båda tandraderna.
Den undersköna dam i silvergrått hår, som tidigare hjälpt honom med packningen, ler tacksamt och slår sig ner bredvid honom.
Roger vänder sig hastigt om och speglar sig i fönsterglaset. Han försöker att ignorera magen som ökat lite väl mycket i omfång de senaste åren, och väljer att dra fingrarna som en kam genom det lilla som är kvar av det grå håret på hjässan. ”Det blir nog bra” säger han tyst till sig själv och vänder sig om mot de blå erfarna ögonen och ler ännu en gång.


Roger vaknar med ett ryck och ser sig omkring. ”Hur länge har jag sovit? Har jag missat min station?” undrar Roger förvirrat för sig själv. Damen bredvid tittar upp ur sin bok, märker av hans förvirrning och lägger lugnt handen på hans axel.
- Du kan vara lugn. Vi har inte stannat vid någon station än, säger hon lika vänligt som vid incidenten med resväskan.
De erfarna ögonen letar sig tillbaka till boken och fortsätter att läsa. Roger lägger märke till att hon har satt upp den silvriga slinga som tidigare täckte hennes ena öga, med en hårnål. Roger tittar på omslaget till boken hon läser, som pryds av en till synes späd och blek flicka. Bakom henne står en folkmassa med egendomliga ansiktsuttryck.
- Den är jättebra. Den handlar om en hemlös flicka som är trött på sitt liv och söker förändring, säger damen som märkt av Rogers analyserande blick.
– Förlåt, säger Roger och känner sig klumpig, det var inte meningen att stirra.
– Ingen fara. Den är så bra att den är värd att stirra på, skrattar damen så att alla hennes tänder syns och ljudet av skrattet vandrar rakt in i bröstet på Roger och värmer honom.
Hon skrattar som ett barn, tänker Roger. Inte bokstavligt, men ärligheten i skrattet är lika äkta som i ett barns skratt.
Roger ler och vänder sig mot fönstret igen. Han hoppar i nästa sekund till av rösten i högtalarna.
– Nästa station Katrineholm. Katrineholm nästa.
Damen bredvid reser sig och börjar plocka ihop sina saker. Roger kommer på sig själv med att känna sig sorgsen då den fagra damen drar på sig jackan, men försöker vifta bort det och vänder sig mot fönstret igen. Han tänker tillbaka på hur trevlig och snäll kvinnan varit under dagen. Det minsta han kan göra är ju att säga adjö och tacka för en trevlig tågresa. Roger vänder sig om och ska precis uttala den välformulerade meningen han övat på de senaste sekunderna, men möts av ett tomt och dammigt säte. Eller, inte ett helt tomt säte. Hans blick möts av den späda och bleka flickan på omslaget av damens bok. Han tar boken i handen och ser sig om i tåget. Hon syns inte till. Roger vänder sig om och tittar ut genom fönstret. Där står den vackert åldrade kvinnan, som med ett leende hjälpte honom att samla ihop hans packning tidigare under dagen, på perrongen. Roger skyndar ut från tåget och springer efter det silvergråa hårsvallet.
– Ursäkta, damen. Du glömde din b…
Roger hinner inte säga något mer förrän han hör tåget bakom sig rulla iväg. Han springer efter så snabbt hans relativt korta och rultiga kropp klarar av, men det är redan för sent. Roger känner hur den tidigare irritationen och frustrationen kryper i kroppen på honom och han svär en lång ramsa om tåget, livet och allt annat där emellan.
Någon lägger handen på hans axel.
– Tack. Aldrig har någon gjort något så fint för mig, säger kvinnan och ser på honom med sina blå erfarna ögon. Roger känner hur han lugnar ner sig en aning och mumlar generat till svar.
– Inte?
Hon skakar på huvudet och skrattar lika ärligt som innan.
– Jag antar att du inte har så mycket för dig nu, säger hon lite retsamt och nickar mot tåget som knappt längre går att se.
 – Följ med mig. Jag bjuder på fika!
Roger ler och skrattar till svar. Frustrationen är som bortblåst och det gör ingenting att hela hans packning är på väg till andra sidan Sverige.” Livet kanske inte är så jävligt trots allt”, tänker Roger och skrattar, lika ärligt som damen.

Den stora diskussionen angående nobelpriset i litteratur ligger nog i ifrågasättningen av själva litteraturpriset. Många anser att ett pris i litteratur ej går att jämföra med ett kemipris som eventuellt kan komma att rädda miljoner folk. Och även att de pengar nobelpristagaren får är alldeles för mycket ”bara” för en författare. 

Många reagerar även på de författare som tilldelas, och även de som inte tilldelas, litteraturpriset. Många menar att de nobelpristagare som väljs ut ofta är okända för oss ”vanligt” folk och tycker att de författare som faktiskt främjat läsandet på en högre nivå borde få motta priset. Många nämner exempelvis J. K Rowling som en person värd att ta emot priset med argumentet hon har skapat stor läsarglöd hos barn och ungdomar sedan första boken om Harry Potter utkom.

Jag kan se både positiva och negativa sidor hos nobelpriset. Det är ett nobelt pris och självklart är det bra att litteratur uppmärksammas på ett så positivt sätt, att det värdesätts så pass hög nivå då litteratur är en viktig del i våra liv. Sen kan man ju alltid ifrågasätta mängden pengar och även litteraturens betydelse i jämförelse med medicin. Men om man ser litteraturpriset som ett enskilt pris, bortsett från de andra grupperna i nobelfamiljen, tycker jag att det är bra och viktigt. Det är även positivt att nobelpriset inte har tappat sin klang och blivit kommersiellt, vilket den skulle bli om exempelvis J. K Rowling skulle få priset. Så länge nobelpriset fungerar som en hyllning och ett stöd till en duktig författare som förtjänar mer uppmärksamhet, kommer jag tycka att det är ett bra pris.

Ungefär som att bli instängd i en tvättmaskin, med 1600 varvs centrifugering, med ett väldigt starkt tvättmedel innehållandes kärlek, hat och sorg, känns det. Tusen strålande solar gavs ut år 2008 och är en roman fylld av känslor som berör. Boken är skriven av en afghansk författare vid namn Khaled Hosseini, en av USA:s mest sålda författare under de senaste åren.

Vi får i denna, både förfärliga och vackra, bok följa två kvinnor, vars historier påbörjas på skilda håll men förenas med tiden i en.

Mariam växer upp en bit utanför Herat. I ett litet skjul lever hon tillsammans med sin mor, med hårda ord och en ständig påminnelse om att hon är en harami. En oäkting. När hennes mamma dör tvingas hon in i ett äktenskap med en många år äldre man, ett äktenskap som kommer att döda hennes värdighet som kvinna och innebära många, långa och snäva gångar.

Laila är en ambitiös flicka med stora drömmar. Hon växer upp i Kabul med sina föräldrar och är lyckligt lottad att ha en kärleksfull pappa med höga tankar om henne. Hans högsta dröm är att se Laila få en bra utbildning, vilket är mycket ovanligt i en tid och värld där kvinnornas huvudsakliga syssla anses vara att ta hand om mannen. Laila fascineras utav livet och utforskar det mesta tillsammans med sin bästa vän Tariq. Men en dag omkommer Lailas föräldrar i det upptrappade våldet på Kabuls gator, något som vänder upp och ner på hela hennes liv. Laila tvingas gifta sig med den många år äldre Rashid. Mariams make.

Här börjar Mariam och Lailas gemensamma historia. Tillsammans kämpar de sig genom ett hårt och kärlekslöst äktenskap, med den bortskämde och aggressiva Rashid, fyllt av våld och kränkningar. Trots omständigheterna utvecklas ett band mellan de två kvinnorna, ett band omöjligt att krossa.

Tusen strålande solar sträcker sig från sent femtiotal till tidigt tvåtusental och vi får vara med om många politiska förändringar. Främst får vi vara med när talibanerna vandrar in i Kabul och rör om ordentligt i invånarnas tillvaro. Kvinnorna blir berövade på den lilla frihet de tidigare hade och männen blir tvungna att gro skägg. Hosseini använder ett skrivspråk som gör att man glider in i historien och står på torget tillsammans med Kabulborna och ser med förskräckta ögon på de lemlästade kropparna talibanerna valt att hissa upp så att alla kan se dem. Fantasifulla miljöbeskrivningar och levande bildspråk omvandlar text till bild under tiden man läser.

Tusen strålande solar är en fantastisk bok som påminner oss om allt det som egentligen betyder något. Trots att den är hemsk och framkallar magont så är den samtidigt fruktansvärt bra och jag rekommenderar den starkt till alla, gammal som ung.