Jag kom nyss till insikt. Det är första advent på söndag! :D Och då får man faktiskt börja julpynta så smått (mycket). Som jag har längtat. Blir till att släpa sig upp på vinden på fredag och rota fram adventsljusstakarna, som förhoppningsvis är hela sen flytten.


Jag älskar julen, men ändå inte. Jag älskar veckorna innan julen, med julbak, julpynt, ljusstakar, saffran, glögg, pepparkakor, knäckkokning och självklart själva myskänslan på självaste julafton. Men jag tycker inte om den hets som blivit kring julen. Julklappshets, släkthets och mathets. Men det mesta blir ju vad man gör det till, så vi får försöka att avstyra dessa tre hetsfaktorer och skapa en himla mysig jul. Det brukar ju alltid mysa till sig i slutändan ändå :)


Nu ska jag ta mig igenom sista historiauppdraget. Det sätter definitivt min empatiförmåga på prov. Just nu läser jag om nazitysklands framväxt och det gör ont i hela mig. En sådan fruktansvärd ångest vandrar från topp till tå, blodet rusar genom kroppen och man blir både förbannad, ledsen och frustrerad. Som alltid när man läser om denna del av historian. Och ingenting kan man göra åt det som hänt, och det känns, rent ut sagt, skit.