Är det inte lite irriterande när man behöver en penna och vet att man hade en penna i handen alldeles nyss, men att den då är borta? 


Föutom pennproblet är allt lugnt. Gubben och jag rullade hem till Eskilstuna igår kväll efter födelsedagsfirande och umgänge med släkten. Idag spenderas tiden på att fixa iordning lägenheten, diska och tvätta, och så.


Ikväll ska jag vikariera åt en kollega på friskis, så det blir till att studsa dit ner i eftermiddag och värda. När hon ringde tidigare idag och frågade om jag kunde hoppa in ikväll tänkte jag inte ens på om jag kunde eller ej, utan sa ja direkt. Det är väl ett ganska svenskt problem det där med att aldrig säga nej.. Nu hade jag ju turen med mig så pass att jag inte har någonting för mig ikväll, men det där med att säga nej är nog något man borde lära sig. Det kan ju vara ganska användbart :). Dubbelbokning och en ännu lägre självkänsla kan det ju resultera i, och det är ingen höjdare.

Nu ska jag ta och skriva handlingslista inför den kommande storhandlingen.